Om någon i ett visst sammanhang har skapat sig en renommé kring en viss förmåga, stör det folk om andra stövlar in och ger prov på samma förmåga, om också i kanske än gedignare form. Men tiden läker alla sår. Snart finner de desto större fägnad i diverse former av kategorisering. 23/9

Schopenhauer menade att den mänskliga viljan i ett med naturlagen funtas på visst sätt. Från ett till ett annat tillfälle ändrat handlande tyder blott på ändrade motiv medan viljan alltjämt är konstant. Viljan är detsamma som naturlagen vilken träder i kraft där bara vissa förutsättningar kommer i överåtbringande. Alla de små grunderna (kemiska och fysiska) kan visserligen ge dess utslag utifrån tidigare sammanhang, men inte dess yttersta grund. På samma sätt är världsviljan enhetlig då den inte gives någon grund. Vidare anföres att vilja (liksom yttrad naturlag) aldrig med bibehållet närmande till målet, d.v.s strävansutbyte, i just den företeelsen kan låta målet för strävan uppnås. Att vi har tvenne ting som inte kan anfinnas en yttersta grund ger dock ej deras ensart, så inte heller förhållandet till kausaliteten. Arthur abstraherar först bort en lång rad olikheter, talar sedan i långa och irrväga ordalydelser om abstraktionen som vore den verkligheten, påvisar hur kartan (nu omstuvat det egentliga), avviker, och förkastar den därför såsom varandes "Maya". Utgör verkligen genomskådandet av Maya inte endast ett motiv för somt handlande, trots alla sofismer och cirkelbevis - motiv, dem vi förment skulle frigöra oss ifrån? Den enda anledningen till att man hävdar en naturlag är att dess tolkade uttryck från fall till fall företer likhet. Likheten föreligger emellertid just på elementärnivå och att då tala om identitet (t.ex min viljas identitet) för härpå grundade sammanhang bortser ju ifrån att delgrunderna redan förutsätter växlande "motiv". Skälet till att summan skulle kunna vara identisk med var del för sig, menas vara att naturlag och vilja ej är i tid och rum. Nåväl, de delmotiv som uppbygger sammanhang är ändå i tid och rum, alltså kan viljan inte fjärmas härifrån. Visst abstraherar jag mig lätt till tanken om min egna, eviga vilja. Identiteten för denna sort har då istället ingenting att skaffa med naturlagssortens identitet. Inte kan jag heller gå med på att smärtan från ett brutet ben är "korsad" vilja, eller i förlängningen en viljesträvans yttring i sig. Smärta är förnimmelse! Intages smärtstillande preparat försvinner denna förnimmelse. Det han skriver om att påtvingande av ens egen vilja på andra skulle vara en särskilt negativ sak, bryter mot vad som annars framhålles. Varför skulle den egna viljans upphävande visa vägen till "Nirvana", om inte likgiltighet gentemot andras vilja jämväl det innebure ett steg i rätt riktning? Om föreställningsförmåga räknat från mollusk till människa nivellerar viljegrader för ökad hänsyn åberopar i själva verket Schopenhauer själv förnimmelse som betydelsedanare åt smärta och behag. 30/9

Det finns en typ av människor som på en arbetsplats uppvisar följande beteende. De är utåtagerande och tongivande emedan deras inre liv är svagt utvecklat och tvingar dem att söka stimulans i omgivningen. De vill därför ha radion på fastän de merendels pratar med likasinnade och alltså vare sig arbetar eller lyssnar på musiken. De kan eventuellt söka fel i de resultat man gör och ibland då inga inre funderingar distraherar dem, vara rätt bra därpå, även om de själva felar sjufalt ofta, varvid likvisst den förnuftige tiger still. En intelligent person vare sig vill förvärva eller erhåller någon aktning från denna personlighetstyp genom att fel påpekas. Bäst är att i stillhet ställa till rätta vad individerna ifråga sig ovetandes bragt ur reda. Vissa typer av arbete drar till sig dylika personer. Alldenstund de sinsemellan i ömsesidig förståelse av varandras idiotier, kommunicerar rätt bra, erhåller var och en av dem em mängd informationer som in i det sista undanhålles geniet, som f.ö hellre arbetar än lägger tiden på löst pladder i deras lag. Den rättrådiges arbetsiver kan i sämsta fall ge upphov till en motsatt frejd, ty om han föredömligt bryter raster i tid och avböjer löst prat för arbete, reagerar de utåtagerande, debila med förargelse och sammangaddning. De säger allt gott om vänner men allt ont om ovänner, oförmögna som de är att göra åtskillnad på tyckande och fakta. Uppkommer till följd av omvälvning i arbetsrutinerna en ovan situation, står de handfallna och kan t.o.m uppvisa en tillfällig ödmjukhet, vilken naturligtvis snart avbördas då förhållandena åter normaliserats. I samhället utgör de cirka 1/5 av befolkningen, men har man otur kan de förekomma långt frekventare där man till följd av omständighet och omilt öde är nödd att framleva sin vardag. Sveriges ekonomiskt prekära situation beror tvivelsutan på att ramar och reglemente är för vitt anlagda varpå de som gitter tar för sig utan att ge något som helst i utbyte. Ändå är det samma ena typer som beklagar sig över krämpor och en odräglig tillfaro, trots att arbetet för dem måste vara rena semestern, understundom halvt bokstavligt i arrangemang medelst frikostiga sjukskrivningar. 2/10

Låter sig leda tillfälligt stillas av horisontalläge? 4/10

Kreativitet är åsiktsdanande, men ofta till förfång, då sanningen skall klarläggas. 5/10

Stundom hör man om hur vetenskapen för forskarna ibland banar väg för religiöst anstruken betingning. All verkligt fantastisk förevaro är dock öppen för var och en att betrakta. 12/10

Lukastrixet, d.v.s den akt som en trollkarl företager då han låter t.ex en flaska först försvinna, men strax därpå komma åter, allt i skydd under en skyddande "kon" , ehuru publiken förevisas flaskan före och efter, kan tänkas ha ett flertal funktioner, varav enkannerligen att avtrubba och roa, de främjade element vilka så ofta går hand i hand. 12/10

När två själsfränder lyckas finna ett litet rum för meningsutbyte i tiden bär det en emot att döma dem, åtminstone utan också en andra tanke. 12/10

Sådan återhållen beslutsamhet man deklarerar medelst hoppressade läppar och höjda ögonbryn, i det att en slängmogen eller uppenbart funktionsoduglig tingest skall förpassas, uppmuntrar lätt till medkännande skratt. Jag skulle vilja kalla därvid antagna ansiktsuttryck för en fåltisk fras. 12/10

Den som anonymt åstadkommer ett s.k praktical joke av mer materiellt slag bör absolut ej låta omtala sig som upphovsman, speciellt inte inte i efterhand. Sker så förtages nämligen skämtet det mesta av sin udd. 12/10

En elektrisk apparat går sönder. En ny inhandlas. Det ligger i den moderna människans natur att därvid köpa dyrare och mer avancerat, ty inte täcker teknikens utveckling vad individen avverkar i en dylik serie. 13/10

Vår hörsel är som bekant inte anpassad till de höga decibeltal som uppstår i och med maskinernas och ljudanläggningarnas intåg i våra liv. Vad mer är; vår hörsel är dåligt lämpad för de ljudvolymer som uppstår under aktivitet i slutna rum. 13/10

En person är bra på huvudräkning, musik, schackproblem, teckning, hemspråket, othello, luffarschack, äppelskalning och måhända udda fakta. Tja, han har en del specifika förmågor, men på det hela taget är han en idiot. 13/10

Det spelar ingen roll hur många månader och år av schacklig inaktivitet man ha att hänvisa till. Att spela dåligt på basen av de förutsättningarna är ändå inte detsamma som att ha övat; och spela bra. 15/10

Hösten måste vara vittseendets årstid då kontraster kan skymtas både till höger och vänster simultant. "Är det inte vintern som är det?", får man höra. Hm... 21/10

Man sover definitivt inte bättre ju större ens behov av sömn är, i alla fall inte om orsaken därtill är att söka i gångna intermittenser av betingad vaka. Att sitta och yra är ett otillräckligt surrogat för riktig sömn. 18/10

För att åstadkomma en hel melodi måste man förkasta en hel rad av möjligheter till snygga avslut på vägen. 27/10

Ofta nog kan det att vara intresserad av något, för andra förefalla vara pur självhävdelse. 31/10

En sak som gör en arg på gränsen till rabiat är då andra söker utnyttja ens goda humör för att bättre göra sin egen ståndpunkt eller status gällande. 31/10

Ett av den numerärt underlägsna sidans trumfkort i strid är att motståndaren till del har att slåss mot också sig själv. 15/11

En självutnämnd konstnär beklagar sig över det hårda samhälle som inte ger henne bidrag med mindre än att hon aktivt söker arbete. "Det borde inte finnas några "måste"", ömkar hon. "Var och en borde få välja sitt liv." Så talar en sybarit och komplett idiot. Kör ut henne i skogen och låt hungern berätta vad hon har att göra. Låt henne frysa ifall hon inte känner för att offra möda på dess avvärjande. Är hon för fin för samhällets underklassjobb? Väl, låt henne räkna samhällsskikt i skogen och där fundera över vad som är fint och vad som är ovärdigt. Antingen "måste" nämligen hon; eller någon annan, ty ytterst är alltid skogen. 23/11

"Leve demokratin!" När så ropen skallar inställer sig två frågor. 1) Varför då? 2) Vilken demokrati? Låt mig förklara. Många menar att demokrati är liktydigt med fred och välstånd, diktatur med krig och elände. Förment demokratiska stater har dock precis lika ofta som förmenta diktaturer varit inblandade i krig, om man lägger till för den skillnad som korrelationen mellan ökade kunskaper jämte industrialisering, därvid välfärd, och ökade andel demokratier i världen, diffrentierar med, samt för den demokratiska erans försumbara tidsutdräkt, jämfört med eran för envälde. Hade f.ö det kalla kriget strax efter 1900-talets mitt utmynnat i ett globalt kärnvapenkrig är jag inte säker på att eventuella överlevande i första hand skulle låta ansvaret falla på sovjet. En demokrati uppbådar lika lätt 10 galningar som gemensamt åstadkommer vad som i diktaturen åstadkommes av en. Galenskaperna blir alltid värst när flera gripes därav. USA.s president har i alla händelser möjlighet att åstadkomma mycket skada, trots att USA alltid uppställes som förebild vid flertalet diskussioner om demokrati. Så kommer jag då till nästa punkt - den om demokratins definierande. Det krävs knappast något snille för att räkna ut att dagens s.k demokratier inte är några folkstyren. Vänskapskorruprion, fiffel och parasitism blandas om vartannat vare sig folk röstar på bule eller buke. Det som är viktigast att komma ihåg är att demokrati bara är ett ord - ett ord som oftast används till att slå varandra i huvudet med då man saknar vett att diskutera bakomliggande faktorer. Nästan vad som helst kan kallas demokrati. En ensam person är antingen utan makt över andra eller med makt genom andra, vilket senare alternativ alltid kan benämnas demokrati. 15/12